Nåja – nu var det ju inte en fläkt Shakespeares gubbe ville ha, men ni förstår känslan? Hur stod vi ut? Det var nog många av oss som öns­kat att vi haft en fläkt den här varma som­maren. ”Men snart är det nog kallt igen”. Trodde jag, när det började bli lite väl varmt redan i juli! Värmen kan ju bara inte hålla i sig i flera månader. Håhåjaja, så fel man kan ha. Det bara fortsatte och fortsatte. Till råga på allt så kollap­sade ventilationen i huset där jag bor. Jag bör­jade sent omsider tänka att det skulle vara bra med en fläkt. Så jag började leta. Det gick ju inge´ vidare. Slut överallt. Varenda butik hade sålt slut på sina fläktar oavsett modell. Men skam den som ger sig. Till slut hittade jag ett före­tag, Gerdmans i Marka­ryd. Där beställde jag glatt en golvmodell. Ingen fraktkostnad och le­verans inom några dagar. För att göra en lång om­ständlig historia kort, så kom inte fläkten förrän efter ca tre veckor. Det berodde inte alls på Gerdmans tvärtom - det var av helt andra orsa­ker. Den underbara män­niskan som jag tog kontakt med där - Jeanette, hon slet sitt hår, fixade o kollade, letade efter butiker som inte fanns och jobbade hårt för att jag skulle få min fläkt. Utan hennes tålamod och servicekänsla hade jag struntat i fläkten efter en vecka. Utan hennes hjälp hade jag alltså blivit utan fläkt.

Till slut kom den – till min stora glädje. Sen skulle den monteras. Jag trodde att det kanske bara var att skruva fast fläkten vid stången, men inte då! Den kom i 3773 delar, åtminstone kän­des det så. Jag läste bruksanvisningen. Det fattades skruvar. Stången var för kort. Jag höll på en timme. Läste bruksanvisningen igen och igen. Fattade noll. Den åker ner i källaren, be­stämde jag mig för. Någon dag innan jag fick den hade jag glatt berättat för min son att jag nu fått tag i en fläkt. Ska bara montera den när den kommer. Till slut måste jag ju be­rätta för honom att, nä jag kunde inte! Det fattas en massa saker, sa jag alldeles trött och sur på allt vad fläktar hette! Men vill du ha en värdelös fläkt så kan du komma och hämta en i min käl­lare. Äh, säger min dyre son! Har du gått efter bruksan­vis­ningen. Hm. Efter en stund kom han och ringde på dör­ren. Hur går det med fläkten, sa han glatt. Sen tittade han på delarna, skruvade lite och hade sig och plötsligt står där en fullt fungerande fläkt på gol­vet!! Det tog inte fem minuter. Och han tittade inte ens på bruks­an­visningen! Och inte blev han stressad heller. Så TACK Jeanette och Andreas för att jag nu har en fläkt. Som jag låter gå, även om värmeböljan är slut….

Den fläkten hade jag behövt i min lilla stuga på semestern. Jag har de senaste åren provat att hyra både lägenhet och stuga. Oj, vilka krav man har på sitt semesterboende. Eller vilka krav JAG har på mitt semesterboende! Men hela grejen med att ha semester är väl att man ska ha det mer bekvämt än man har det hemma? Mina krav är bl.a. att man måste kunna bo centralt, (så att man kan kånka på tunga matkassar) helst två rum o kök, det ska helst finnas radio, en stor spegel, helst en uteplats, men allra helst en perkolator-bryggare. Och man ska känna direkt när man kommer in, att värden/värdinnan har ansträngt sig för att det ska kännas trevligt att bo där. Böcker att låna. Fina tavlor, fina ljusstakar m.m., m.m. Och inte kosta tio­tusen per vecka! Det värsta är att jag har hittat min perfekta stuga. På Brömsvä­gen i Leksand, där jag bott ett par år. Den har allt detta, t.o.m. värme på elementen några kalla dagar! Varför säger jag då ”det värsta är”? Jo, enda ”felet” är att det är lite långt att gå in till Noret, (centrum för er ”utsock­nes”!) med matkassar. Jag testade och det kändes långt och tungt. Eftersom jag inte har bil så måste jag ta med i beräkningen att det kan bli tungt att handla mat. Så i år valde jag bort den stugan – för att bo liiite närmare Noret. Det var inte alls samma sak. Då längtade jag till ”mitt” hus på Brömsvägen. Det huset kan nog inget slå! Tack Mia T!!

Nu har jag testat lite olika alternativ till semesterboende i Leksand. Nästa sommar kanske jag ska testa att bo på hotell? Men – inte är jag mindre kräsen när det gäller det. Genom mitt jobb har jag haft förmånen att bo på alla möjliga – och omöjliga hotell. Och du store tid så kräsen man blir. Eftersom jag har bott på hotellen i samband med mö­ten och konferenser jag varit med att planera, är det så mycket som spelar in om man ska sätta högt betyg eller inte. Jag har kanske sett på en anläggning på ett annat sätt än övriga delta­gare. Kanske haft andra be­hov av service än övriga. Det jag tyckt varit bra på ett ställe kanske ”mina” deltagare inte alls tyckt om. Men ett gemensamt krav har nog varit att, förutom att allt tekniskt ska fungera på en konferens eller möte – så måste login och maten vara i topp. Det är minst lika viktigt.

En del har varit riktigt bra, en del inte så bra. Men ett ställe som vi alla tyckt om, där allt fun­ge­rar och dit vi alla – tror jag, längtade och längtar, tillbaka till, var Stallmästaregården. Perfekt både när det gäller maten, hotellrummen och konferenslokalen. Vi var ofta där mellan åren 2001-2010. Det var nog det ställe där vi fått den bästa och mest personliga servicen och där det inte fanns ett enda hotell­rum som kändes sämre än något annat. Där konferenschefen och övriga perso­na­len kunde se vad vi – eller jag – behövde innan jag förstod det själv. Ingen fråga eller önske­mål från oss/mej var olöslig. Jag brukade säga att ”jag tror ta mej sjutton, att om jag ber om ett tre­kantigt lila papper med hål i och gröna prickar på, så kan dom ordna det.” Det är ser­vice det.

Men man blir ju väldigt bortskämd också. Man förväntar sig att alla hotellrum ska vara som på Stallis. Madrassen får inte vara för hård och inte för mjuk. Kudden måste gå att puffa upp så att den blir som man vill ha den. Täcket måste vara varmt och skönt, eftersom de flesta hotell nu för tiden har AC så att man kan frysa ihjäl framåt natten. Har jag blivit bekväm eller bara kräsen?

Det som är gammalt och lite nött är jag väldigt förtjust i. Helst ska miljön vara 1700-tal. Kanske en av anledningarna till att Stallis passat mig perfekt. Åh vad jag tyckte om att se mig omkring i alla konferens­rum i Wärdshuset och Tingshuset och fantisera om hur det kunde vara ”på den tiden”. Allt där är så välbevarat och har renoverats på ett så fint sätt. Även om jag kan tycka att stora restaurangen i Wärdshuset blev lite väl modern, men det är fort­farande snyggt. Men hur ska något hotell/konferensanläggning kunna leva upp till mina krav? Nåja – konferensanlägg­ningar behöver jag numera inte bry mig om. Och ska jag vara riktigt ärlig så vet jag inte om jag trivs på hotell längre? Men jag har så klart ett hotell i Leksand som nästan känns som hemma nu. Kanske det blir där jag bor nästa sommar?

Men innan nästa sommar och semester ska vi ta oss genom en lång, vacker, klar och solig höst och sen en riktigt lagom kall och snörik vinter på det. Tror ìnte ni också, att det kommer att bli det?